Miudinho spelet

Under 1970- och 80-talet genomgick capoeiran en period av stor förändring, då den bredde ut sig stort och blev väldigt populär i hela Brasilien. Capoeirans status höjdes avsevärt både i Brasilien och utomlands. Vissa fördelar som innan hade varit outforskade började ta form, så som exempelvis att använda capoeira som en merit i sitt CV när man skulle söka jobb i institutioner med undervisningssyfte. Sättet att träna capoeira, träningsmetodologin, utvecklades och capoeiran fick ett större socialt erkännande. Att capoeira fick ett större professionellt erkännande gjorde att den sattes som undervisningsmetod i arbeten med sociala och integrerande aspekter, såsom marginaliserade barn och ungdomars återanpassning i samhället, och för barn med speciella behov, liksom för människor i den "tredje åldern" (ungefär 60 år och uppåt). Vid sidan av alla dessa fördelar som capoeiran förde med sig formade sig också fördomar - ett snedvridet sätt att gradera "unga" mästare utan erfarenhet av capoeira, och framförallt genom aggressivitet som sedan trappades upp till rent våld.

Under denna period, oroad över det dåliga rykte som capoeiran höll på att få, började Mestre Suassuna tänka tillbaka och komma ihåg den capoeira som man spelade under slutet av 1950-talet. Han började utveckla träningssekvenser som fokuserade och fixerade sig vid de rörelser och det rörelsemönster som han då hade lärt sig, levde ut, och själv lärde ut. Mestre Suasssuna satte i sekvenserna sin egen plastiska stil, rik på rörelser, och utvecklade en berimbaurytm (toque do Miudinho), samt utvecklade andra element i spelet, en process som efter mer än 15 år blev känd som Miudinho spelet, Jogo do Miudinho.

Namnet Miudinho föddes ur ett skämtsam uttalande som Mestre Suassuna brukade utropa under träningarna när han tyckte att spelarna behövde spela närmare och varandra och göra sig mycket mindre, han utropade då euforiskt: "É pra jogar miudinho!" ("Det ska spelas jättelitet!").

Man ska alltså spela nära varandra med små, små rörelser, oftast snabbt och smidigt.

Under 1990-talet förde Mestre Suassuan arbetet vidare och utvecklade sekvenserna med sina mest nya elever, som med sin rika och livskraftiga capoeira blev kända som Miudinho-generationen.

Med utövare över hela världen har Mestre Suassuna och hans miudinho ett ständigt inflöde av personer som besöker och tränar i hans academia (träningslokal) i stadsdelen Santa Cecilia i São Paulo Brasilien. Allt för att lära sig mer om capoeirans hemligheter och mandingas!