Brasilien ur ett förhistoriskt perspektiv

När portugiserna upptäckte Brasilien på 1500- och 1600-talet beboddes området bara av indianer. Portugiserna benämnde indianerna tupis och tapuais för att dela stammarna åt. De från tupi-stammen talade alla en typ av samma språk, med rum för dialektala skillnader och skillnader i vissa ord. Dessa språk kom att benämnas tupi, guaraní och tupi-guaraní. Tapuaistammen var de indianer som var mindre kända hos portugiserna och även dem som talade ett annorlunda språk än tupiindianerna. Dessa indianfolk var t ex jês och aruaques. (Cotrim 1999: 13. Ribeiro 1995:31)

Tupiindianerna var skickliga jordbrukare och kultiverade jorden runt den djungel de bodde och kunde med lätthet röja upp i den svåraste terräng för att göra plats för brukbar mark. Tupifolket var inget fast folk utan flyttade hela tiden på sig och sina byar. Detta på grund av många saker som t ex att det behövdes ny jord att bruka i, villebråden de jagade hade minskat, dispyter med andra stammar eller en stamledares död.

Trots att språket var en gemensam nämnare för hela tupistammen emellan, så var inte tupistammen ett enat samhälle. Tvärtemot så existerade de rivaliet stammarna emellan där de olika som finns att nämna bland annat var tupinambás, tupiniquíns, guaranís, caétes, potiguar etc. Krig var ett vanligt förekommande stammarna emellan, speciellt mellan tupistammens folk och jês och aruaques. (Cotrim 1999: 14, Ribeiro 1995: 32). Det var vanligt att ta fångar från andra rivaliserande stammar och det utövades antropfaga ritualer inom varje stam. Att äta sin fiende var inte en akt av kannibalism. Kannibaler och antropofager är två olika saker. En kannibal äter andra människor för ätandets skull och har inga andra intentioner än att få i sig näring som vilken som helst. En antropofag äter sin fiende med intentionen att han ska ta de krafter som fienden besitter och föra över dem till sig själv så att han ska kunna besitta de kunskaper som fienden hade.

Portugiserna som tänkte använda indianerna som arbetskraft gick ganska snabbt bet. Det visade sig vara omöjligt att försöka förslava en indian. Hellre valde de döden och kamp in i sista stund än att låta någon med våld ta över deras frihet. Indianerna kände också till skogens alla delar och därför var det svårt att stänga in dem då de lätt kunde rymma tillbaka utan att deras förföljare hade en chans att hitta dem.

En av orsakerna till att så många indianer dog ut tros ha varit på grund av de sjukdomar som européerna kom med. När detta var ett faktum för européerna började de tänka på att föra över sina svarta slavar från Afrika till Brasilien.